Livet är fint

Det är en del saker i mitt rum som jag känner att jag är något oklar över. Eftersom jag inte har något fysiskt sällskap att dela detta med, skriver jag det här. Alltså, kära slasktratt:

1. Att jag har virat in hela min stolsrygg i UNF-tejp. Okej, det - liksom alla andra saker på den här listan - har en hyfsat vettig förklaring. Men ändå.
Det var i tisdags för en vecka sedan, när vi hade spårvagnsdisco men hade gått in i stans centrala köpcentrum och dansade där, som jag fick en knäpp. Jag plockade upp tejprullen ur min väska och tok-virade in min själv i tejp. Medan jag dansade. Och medan jag tänkte "men vad i helvete håller jag på med vad är det här är jag dum i huvet hahahaha?". Sedan drog jag loss tejpen igen, men eftersom jag är ekonomiskt lagd och inte gillar att slösa med naturens resurser, virade jag tejpen runt ryggen på min skrivbordsstol i stället. Jättelogiskt. Jättebra. Man gör så bra och genomtänkta grejer när man är nykter, verkligen!

2. Att hela rummet är fördunklat av tvätt. Mycket beror på att det hänger halvtorra klädesplagg över gardinstången, men även de tröjor och strumpor som ligger på eller händer från utdragna byrålådor och de kläder som helt enkelt bara ligger bidrar till ett rörigt intryck. Den logiska förklaringen här är att torkrummet var sämre än vanligt och inte hann torka alla mina kläder på den avsatta tiden. Kazz. Men nu vet jag i alla fall att jag ska sätta igång torkfläkten redan när jag stoppar i tvätten i maskinen! *har bott i villa hela livet fram tills nu*

3. Att jag inte får plats med mer saker i min säng. Min säng extraknäcker, tillsammans med den tejpade skrivbordsstolen, som hemmakontor med mycket oregelbundna arbetstider. När så det ideellt hårt arbetande kiddot är klar med mejlandet och planerandet för dagen och ska till att sova, då får hon inte plats! För det ligger en massa bös i sängen och tar upp plats. Så himla dålig stil.
Då kan man tänka sig att en säng av den storlek som det ideella kiddot har i huset Lindeman skulle haft plats för både kontorsarbete och sömn. Kanske. Eventuellt skulle samma sak hända där som med människor som plötsligt får en ökad inkomst: Man tar upp hela sängutrymmet när man sover och lägger ändå skrivböcker och mappar på golvet.
Det här är inte sista ordet i denna fråga.

4. Att jag inte har börjat packa inför min praktik på annan ort som börjar i övermorgon, med avfärd imorgon. Det här har dock den mest logiska förklaringen av dem alla: KLÄDERNA ÄR VÅTA ÄNNU. Japp. Här blir inget packande av förrän jag har torra kläder.
(Rolig anekdot på ämnet: Titania Lindeman sitter på tåget hem från nätverkandet i helgen och tänker på hur hennes antal resdagar har ändrat sig sedan i våras. "I våras var jag ju borta var och varannan helg, men nu dröjer det ju i alla fall tills jag ska åka tåg igen!" Sedan ba, "fast Titania, du ska ju åka till praktikorten på tisdag kväll. Det är i övermorgon". Man ba, ah.)

Jag tillbringar för mycket tid med mig själv.

Blow him back into my arms

Ahhh, slösurfandets nobla art. Känns det vettigt att lägga 75 spänn på en spegel att snäppa fast i filofaxen när man ändå köper ny årsplan? (Bortsett från att det är sjukt att köpa nya kalenderblad i september.) Hade ju varit lite mäktigt, va. Va. Va va va.

Men jag gör ju inte bara fåfänga, tämliga meningslösheter. Jag har ju faktiskt också surfat runt i jakt på miljövänligt tvättmedel att vaska min byk med när jag har pallrat mig ned på affärn och köpt det. Vuxenpoäng!

(Också: Det är lite jobbigt när man vill dränka sin rumsgrannes ashöga skränmusik med Eric Saade, men inte riktigt vågar av rädsla för vad ens rumskamrat ska tycka om en. Inte tighta som Batman och Robin, dom hära.)

Kokobom smurf smurf

Ibland slås man av riktiga snilleblixtar. Ta det här med att jag

...uppenbarligen youtubar Smurfhits i stället för att packa det sista inför morgondagens flytt. Märkte jag nu. Jag ska äta freaking middag om två timmar och möjligen vara borta hela kvällen och har inte ens börjat packa ned alla vardags- respektive småpryttlar. Har inte ens någon låda åt dem. Gratulerar, Titania!

Uppenbarligen kan man inte ens använda flytten för att få som man vill heller. Argumentet "jag flyttar faktiskt imorgon, så du MÅSTE PASSA PÅ att spela tv-spel med mig!" bet inte på Femton-år-och-jättesvår Lindeman. Åh, tänk när de var i den åldern att man kunde a) muta, b) lura eller c) hota dem för att få dem dit man ville... *hemsk syster*

Kanske är det här den mest perfekt balanserade och fantastiska helgen i mitt liv, åtminstone de knappa två decennier jag har levt så här långt. Kanske ska jag bara glädjas åt det och nu gå och sparka lite på mig själv så att jag packar. Kanske.

Kosmos och kaos

En plötslig tanke: Det finns aspekter av varannan-veckasboende som jag nog inte alls hade ogillat, om mina föräldrar bara hade fått tummen ur med skilsmässogojs lite tidigare (läs: innan jag flyttat hemifrån. Det fanns tid, kan jag lova). Det här med prylarna. Man hade kunnat dela upp dem i TVÅ rum! I stället för att ha all röra på ett ställe! Hoho.

Och just det blir ju så gott som verklighet nu på söndag! Fast då tar jag bara med mig mina favvoprylar och lämnar resten. Mitt rum i föräldrahemmet blir således ett andra klassens boende. Tur man slapp den rangordningen av föräldrar i alla fall. *inget ont som inte för något gott med sig*


Det här var nog mitt mest exalterade blogginlägg någonsin, att döma av mängden utropstecken.

Silencio

I brist på vettigare alternativ morgontidning i den här staden läser jag fortfarande den lokala borgarblaskan. Detta visserligen efter en sväng med Fria tidningen, men då den var om möjligt ännu mer drogliberal än nämnda liberala, fick det vara efter ett tag. Det var ju just vredesutbrott orsakade av en kombination av trögfattade moderater* och härja(n)de drogliberaler som fick mig att söka mig ifrån lokalbladet.

Sedan skulle här egentligen ha följt en lång, arg och hyggligt välformulerad text som svar på nämnda artikel. Den tog jag dock bort. He ble en insändarartikel i stället, för att de inte ska få stå oemotsagda.

Klart slut.


*Inget ont om moderater generellt, jag vet att det finns de moddar som har charm.

Man vänjer sig

Om man skulle ta och nesta lite på den här bloggen igen så att den blir den där fristaden från allt mög som den en gång var tänkt att bli, kanske?

Omformulering.

Nu jävlar kör vi, grabbz, med lika delar entusiasm och likgiltighet.

Men var börjar jag? De senaste dagarna har jag haft massor av saker som jag velat få ur mig men jag har bara inte orkat hä på datorn, brottas med dess seghet och bristande förmåga att ansluta till internet och först en kvart efter att jag först fick tanken skriva ned det jag tänkte. Det är inte så jag fungerar.

Däremot agiterade jag oerhört bra emot alkoholkulturen i en dagdröm jag hade strax efter att jag vaknat igår. Jag fastnade medelst tvångstanke och var tvungen att följa resonemanget till slut innan jag kunde gå upp, och det gjorde jag med den äran! Både resonerade och gick upp. Jag tror att jag hade konverterat alla i bussen till solidarisk nykterhet när jag gick för att inmundiga fastebrottsmåltiden. Den där känslan jag alltid har av att jag inte kan tillräckligt mycket och har tillräckligt med fakta för att kunna argumentera emot alkoholfantaster kan jag med andra ord göra mig av med. Gott så.

(Bloggande är inte "jag". Den där rösten som alltid är i mitt huvud och läser det jag skriver med en fånig röst är ännu mer närvarande. Och jag märker, som så ofta, att min förmåga att skriva vettiga texter är försvunnen. Om det inte är GLÖDEN, den heliga, som är borta. Jammen engagemanget!)

Sill

Men så var väl veckan över och jag minns inte när jag senast hade så här lite att göra. Bara läsa en projektarbetesrapport och hitta på grejer inför opponeringen på onsdag! Det är ju ingenting! (Sedan ska jag visserligen sammankalla min styrelse till möte och lära mig hur man skriver en föredragningslista och så, men den dagen den sorgen.) Årsmötet, min stora stress sedan månader, är alltså överstånden och en av veckans höjdpunkter var helt klart när bokslutet var klart och revisorn förkunnade det, jag kommenterade med ett "gôtt" och hon helt otippat började sjunga på Gôtt å leva ur Macken. Otippat. Mycket fint.
Något annat som var mycket fint var att grannen K, sex år, och några andra barn kutade på trottoaren tvärs över gatan när jag kom hem efter att ha lämnat Karln vid tåget. "Vi ska leka kummagömma i hela kvarteret!", ropade hon utan att stanna upp, och svängde in på vändgatan. För att leka kummagömma med alla grannskapets andra barn.

*åldersnoja*

Fredag jag är kär

Det låter som att de sjunger på nå hittepåspråk i verserna.

Dagens insikt: Som en följd av min totala oförmåga att fatta mig kort kan jag skrämma bort människor eftersom jag tar så mycket plats och är så närgången. Så kan det sannerligen gå. Men jag kan slå vad om att lika många som skräms bort drar sig närmare av det.

(Rubriken, som jag översatte från engelska bara för att ha en rubrik, skulle jag nästan vilja ha som utgångspunkt för en ny version av Robinson Crusoe. Fatta häftigt! Boken om Robinsons och Fredags relation som den var på RIKTIGT. Sjukt romantiskt, ju. De skulle ha legat och matat varandra med exotisk frukt i solnedgången efter en tung arbetsdag. Sex on the beach. Du hajar.)

Day 07 – Most underrated book

Snacka inte med mig om underskattade böcker, miss. Jag vågar aldrig tycka att böcker är underskattade, för jag tänker att de helt enkelt är dåliga. Enligt den allmänna opinionen, som naturligtvis alltid har rätt. Är som kass på egna åsikter, antar jag. Yup. Jag tror inte ens att jag ska försöka krysta fram något.

Day 06 – A book that makes you sad

Sad och sad, det beror väl lite på hur man definierar, men Christian Azars Makten över klimatet som jag läste för några år sedan fyllde mig med en enorm känsla av hopplöshet. Idag är jag bättre på att hantera grejer och vet att det inte är mitt fel att polerna smälter som stearin i solsken och allt sånt, så idag skulle den nog bara ge mig en dyster känsla i magtrakten. Mhm.

(Förresten: Jag är inne på fjärde veckan av Det andra könet nu. Börjar tröttna, kan jag meddela! Jag började vänstra lite med Hjärtans fröjd igår. Längtar efter att läsa Tintentod av Cornelia Funke också, den har jag aldrig läst ut.)

Fine without you

Lite charmigt är det väl ändå att jag har börjat klä mig som ett barn i en Polarn och Pyret-reklam? Tajts och tröja utan något som täcker rumpan ordentligt. Fyyy. Dessutom har jag min syrras löst stickade, svarta tröja. Jag blev extra glad och lättad när jag kom på att jag kunde låna den utan att hon behöver få veta eftersom hon är borta och inte kommer hem förrän om några dagar. (Fast jag sprutade ju på mig parfym. Hm. Det kanske märks ändå, då. Nå nå.) Och så knallblå t-shirt med gult tryck, ett ljusblått och ett knallrött halsband plus en silverfärgad ring och en ljusgrå med "diamanter" (som man kallar dem när man inte har bättre koll på olika sorters ädelstenar och slipat glas). Fint.

Något annat som är fint är O. Jag var hos honom i några dagar nu. Det var, öh, ja, fint. Han är bäst i hela världen.

(Trevligt att inte behöva skriva för att hålla kvar någon. Enkom för mitt eget nöje. Tur att jag inte har hittat någon statistikräknare på Blogger än. Det hade kunnat stjälpa mig.)

Day 05 – A book that makes you happy

Nej, ärligt talat kommer jag inte på någon bok som gör mig glad hur jag än mår i övrigt. De böcker jag gillar brukar ha den effekten på mig, andra böcker har det helt enkelt inte. Joråsåatt.


(Sade ju det! Fyra dagar tog det innan jag började lagga.)

Day 04 – Favorite book of your favorite series

Jag antar att det är den serie jag till slut landade på igår som jag ska utgå ifrån i detta inlägg? Tja, Kuddboken nämnde jag ju då, så det är lika bra att jag går på Harry.
Femte boken i HP-serien, Harry Potter and the Order of the Phoenix, är nog min favorit. Den är tjockast av de sju böckerna, huvudpersonerna har blivit äldre och om jag inte missminner mig är det inte så förblånat mycket familjen Dursley med i början och slutet. Dessutom dör min absoluta favoritfigur i Harry Potter-världen, och även om det i sig inte är någon höjdare så ger det tillfälle att gråta. Me like.
Det här påminner mig om att ta itu med sjunde HP-boken - för jag läser dem i ordning oavsett hur lång tid som går mellan varje bok - snart. Tja... Jag har bara fyrahundra sidor kvar av Det andra könet, så det ska nog inte ta jättelång tid. Fest!

Day 03 – Your favorite series

Kort svar: Harry Potter.

Långt svar: Visst är Harry Potter en sjukt bra och fantastisk bokserie, men att jag väljer den som min favorit beror lika mycket på att den är tillräckligt mycket av en faktisk serie. Egentligen undrar jag om inte Aidan Chambers' Dance sequence ligger mig varmare om hjärtat, och den kanske kan räknas som en serie i det här fallet? Böckerna hänger ju ihop på något sätt - inte minst genom det faktum att de med ett gemensamt namn kallas just the Dance Sequence - men å andra sidan kanske Chambers bara ville få det att låta som att han hade skapat ett mästerverk när han var klar med sina sex böcker. Nåväl. Min favoritbok This is all: The Pillow Book of Cordelia Kenn ingår i denna serie, och då kan jag ju inte annat än nämna den.

Fast okej. En serie definieras ju som ett gäng efter varandra följande böcker med många gemensamma figurer och liknande story. Då vinner väl Harry, då. Congratz,

Day 02 – A book that you’ve read more than 3 times

Återigen - SVÅRT! Men efter moget överläggande med mig själv har jag kommit på att jag får skriva om den bok jag faktiskt har läst flest gånger, trots att den inte alls ger vare sig kredd-poäng eller något annat*. På grund av min ännu ringa ålder har jag inte hunnit läsa så många andra böcker än sådana av ungdomskaraktär fler än tre gånger, och den bok som jag helt säkert vet att jag har läst flest gånger är Hur kär får man bli?, skriven av Katarina von Bredow.
Att jag har läst denna bok så många gånger beror till stor del på att jag tipsade en klasskompis om von Bredow när vi gick i sjuan eller åttan. Och du vet hur det är; man triggar varandra utan att veta om det och så plöjer man alla författarens böcker och haussar dem och tycker att allt författaren över huvud taget rör vid är gyllene. Mm. Så var det med den här. Det var väl inget speciellt med just Hur kär får man bli? egentligen. Det var den första bok av vB som jag tyckte om och den satte något slags standard för alla hennes nästkommande böcker, den blev ett slags normal som alla de andra skulle förhålla sig till. Dessutom var (och kanske är) det något med känslan i den. Ibland kan jag få för mig att jag vill plöja den här boken bara för att jag vill åt känslan i den. Oftast sker det här när allt i mitt liv är skitbra i övrigt, så...vi får se när jag får en sådan önskan nästa gång.



*Nej, okej, det är inte som att någon läser den här bloggen och har åsikter om min kreddighet eller ens som att det är meningen att de ska det... MEN ÄNDÅ, VA.

Gubben i lådan

Idag är läget mycket stabilt. Hängde med folket från andra sidan stan under merparten av dygnets ljusa del och åkte sedan vagn hem i tusen år. Dagens dröm är en cykel med låda där fram, sjukt praktiskt och fint ju! Fast det får vänta tills man kan cykla utan tjocka ytterkläder. Om ens då...
Vidare lade jag manken till och skrev färdigt ett personligt brev till ett jobb jag tänker söka (men inte kommer få) och kände mig duktig. Så kom jag att tänka på M, årsgammal med mig, som sade att hon MÅSTE ha ett jobb eftersom hon nyligen flyttat hemifrån och måste kunna betala hyran. Då kan jag i alla fall känna att jag har gratis boplats sommaren ut även om jag inte får något sommarjobb. Och jag har ju fet framförhållning och sparar över halva studiebidraget nu fram till sommaren - eller tills dess att jag vet att jag får ett jobb - så det ekonomiska löser sig hyfsat. Klapp på axeln för sjutton, jag är bra!

Idag är förresten en sådan dag då allt jag gör är bra. Lyssnar bara på Fem myror är fler än fyra elefanter-musiken på Spotify? Det är ju skitbra att jag har hittat musik som jag gillar! Pysslar och virkar i stället för att göra i samhällets ögon viktigare saker? Det är ju skitbra att jag gör saker som ger MIG något nån gång! Och...eh, ja, det var väl det. Men gott nog!
En till bra sak med idag innan jag tystnar: Min första tidning av gratisprenumerationen på Fria Tidningen kom idag. Jag plöjde hela ledaren och var så lättad över att inte behöva anstränga hjärnan för att vända allt från det blåa perspektiv som hushållets andra morgontidning har. Jag är inte på topp på morgonen, alltid, även om jag klarat mig bra så här långt utan att bli folkpartist.

Day 01 – Best book you read last year

Detta ger mig onekligen också en anledning att gräva ned mig i mina läsdagböcker, de som jag med aldrig sinande energi fyllt i så fort jag läst ut en bok sedan...början av år 2009 kanske.
---
Ja, det underlättade ju inte valet kan jag säga. Hur utser man förresten en bok som var den bästa man läste under en 365-dagarsperiod? När man dessutom läser i så - hyfsat - många genrer, på flera olika språk och böcker skrivna både för vuxna och unga? Det här kommer ju sluta med att jag säger någon för att den var både lärorik, intressant, rolig och välskriven. Men är det verkligen kvalitet? Åh.
Anna Karenina (Leo Tolstoj) var fantastisk, det ska jag inte säga annat om. Både berättelsen, språket och längden - och kanske extra mycket det faktum att jag höll uppe läsglöden hela vägen trots det sistnämnda. One day (David Nicholls) berörde mig också, vet jag. Sedan är det något särskilt med de böcker som brukar klassas som ungdomsböcker. Är det, gud förbjude, så att de tilltalar mig just för att jag är en ung slyngel? Håhå. Här ligger jag och blöder (Jenny Jägerfeld) var nog, otippat nog, den bästa bok i ungdomskategorin som jag läste förra året, men Snart är jag borta (Hanna Jedvik) hade en supermysig känsla, du vet den där som får en att vilja flytta in i boken. Och nu har jag medvetet låtit bli att nämna de fantastiska böcker jag läste OM förra året...

Velpella signar ut.

Diamant til kull

Jag behöver mål och mening i mitt liv. Därav följande förhoppningsvis givande tidsfördriv. Jag tippar att jag håller mig till "ett ämne om dagen" i tre dagar max.

Day 01 – Best book you read last year
Day 02 – A book that you’ve read more than 3 times
Day 03 – Your favorite series
Day 04 – Favorite book of your favorite series
Day 05 – A book that makes you happy
Day 06 – A book that makes you sad
Day 07 – Most underrated book
Day 08 – Most overrated book
Day 09 – A book you thought you wouldn’t like but ended up loving
Day 10 – Favorite classic book
Day 11 – A book you hated
Day 12 – A book you used to love but don’t anymore
Day 13 – Your favorite writer
Day 14 – Favorite book of your favorite writer
Day 15 – Favorite male character
Day 16 – Favorite female character
Day 17 – Favorite quote from your favorite book
Day 18 – A book that disappointed you
Day 19 – Favorite book turned into a movie
Day 20 – Favorite romance book
Day 21 – Favorite book from your childhood
Day 22 – Favorite book you own
Day 23 – A book you wanted to read for a long time but still haven’t
Day 24 – A book that you wish more people would’ve read
Day 25 – A character who you can relate to the most
Day 26 – A book that changed your opinion about something
Day 27 – The most surprising plot twist or ending
Day 28 – Favorite title
Day 29 – A book everyone hated but you liked
Day 30 – Your favorite book of all time

Nej

Jag, som så starkt förespråkar att leva i nuet, har under årets första dagar gått och förvandlat den kommande våren till en enda nedräkning. Är det inte studenten (147 dagar) så är det antalet dagar till konserten jag ska se med honom (73) eller någon av alla gånger jag ska åka iväg och glömma mitt liv för en stund. Synd att öda sin ungdom på det kan man tänka. Ja. Absolut.
Men så har jag ju gått och blivit kär också, och med det konstaterat kan jag glömma allt vad carpe diem heter och sikta in mig på, ja, längtan och saknad. Särskilt som föremålet för min kärlek för det mesta befinner sig cirkus fyrahundrasextio kilometer bort.

Gnällig tjej, yup. Tur att det inte har dragits på särskilt tunga växlar för att marknadsföra den här bloggen I say.

Dress up in you

Det nya året - eller varför inte den nya helgen eller dagen, det är ett himla tjat om år - inleddes med en panikattack. Vi hade tagit oss upp på en höjd för att se fyrverkerier (för vilket ändamål höjden var synnerligen tillfredsställande), och kanske blev det lite mycket pang-pang, kanske var det åsynen av lite för många replikor av stora vattenlevande djur som gjorde det. Hyperventilerande och panikspringande tillbaka till de andra i mörkret var resultatet. Jag är nöjd. Det gav liksom det hela lite mer stuns. Vilken start!

Men nu är julmaten uppäten och jag måste ta mig i kragen och börja laga mat igen. Jag sitter och skriver ned lite recept som verkar bra, funderar på om min vän som kommer och besöker om ett tag har blivit vegetarian sedan vi sist sågs, och skriver inköpslista (äntligen verkar den förmågan ha kommit tillbaka) när det slår mig: Jag klarar mig riktigt bra. Inte bara på det området, nej - jag har tagit tag i sommarjobbssökandet på flera fronter, kanske har början till ett distansförhållande att pyssla om, har överlevt den mörkaste delen av vintern, kommer att gå ut gymnasiet med minst 18 i snitt trots allt (ja, jag tvivlade), mår bra, har två konserter att se fram emot i mars och oroar mig inte i onödan för det jag borde men inte orkar göra. Åtminstone just nu. Fine by me.