Sill

Men så var väl veckan över och jag minns inte när jag senast hade så här lite att göra. Bara läsa en projektarbetesrapport och hitta på grejer inför opponeringen på onsdag! Det är ju ingenting! (Sedan ska jag visserligen sammankalla min styrelse till möte och lära mig hur man skriver en föredragningslista och så, men den dagen den sorgen.) Årsmötet, min stora stress sedan månader, är alltså överstånden och en av veckans höjdpunkter var helt klart när bokslutet var klart och revisorn förkunnade det, jag kommenterade med ett "gôtt" och hon helt otippat började sjunga på Gôtt å leva ur Macken. Otippat. Mycket fint.
Något annat som var mycket fint var att grannen K, sex år, och några andra barn kutade på trottoaren tvärs över gatan när jag kom hem efter att ha lämnat Karln vid tåget. "Vi ska leka kummagömma i hela kvarteret!", ropade hon utan att stanna upp, och svängde in på vändgatan. För att leka kummagömma med alla grannskapets andra barn.

*åldersnoja*

Fredag jag är kär

Det låter som att de sjunger på nå hittepåspråk i verserna.

Dagens insikt: Som en följd av min totala oförmåga att fatta mig kort kan jag skrämma bort människor eftersom jag tar så mycket plats och är så närgången. Så kan det sannerligen gå. Men jag kan slå vad om att lika många som skräms bort drar sig närmare av det.

(Rubriken, som jag översatte från engelska bara för att ha en rubrik, skulle jag nästan vilja ha som utgångspunkt för en ny version av Robinson Crusoe. Fatta häftigt! Boken om Robinsons och Fredags relation som den var på RIKTIGT. Sjukt romantiskt, ju. De skulle ha legat och matat varandra med exotisk frukt i solnedgången efter en tung arbetsdag. Sex on the beach. Du hajar.)