Om å om igen

Jag testar att tänka nytt, utanför lådan. Testar att lägga undan plugget som ändå inte behöver göras på länge om man inte är livrädd tidspessimist, och ägnar kvällen åt 2:37. Det är när jag blir så här rädd för att inte vara duktig som jag - antagligen - behöver det som mest, på lång sikt. Därför blir det inga mer officiella mail ikväll och inget mer plugg... såvida förra veckans plugglust inte plötsligt dyker upp och bestämmer sig för att göra ett gästspel igen. Mm. Så får det bli.

E18

Vi var ute med Grogg Lindeman och pratade om nyår, hon och jag.
- ... så min syrra skulle fira hos några som... Vad heter det när man bor flera ihop?
- Kollektiv?
- Mm, de bor i kollektiv. Och så lyssnar de på Kåldolmar och kalsipper och sånt, liksom. Så om inte det här hade blivit av hade jag kanske hängt med henne dit. Vad knepigt.

Och jag vet att det var Nationalteatern hon egentligen menade.

Så tänker jag på det hon sade innan hon satte sig på flyget bort härifrån. Nåt om att hon och N skulle komma att förändras så mycket under året att det nog inte skulle vara samma sak när de kom tillbaka.
Så kan det vara.
Jag tänker mer på att vi andra också har förändrats, vissa i liknande riktningar, andra åt helt andra håll. Det känns dumt att jag inte kom på det då, att även vi kvarblivna kunde - och med stor sannolikhet också skulle - genomgå lika många, lika omvälvande förändringar. Jag borde ha sagt det, nu känner jag mig som den i vars liv det aldrig händer nåt. Och det är ju fel. Det händer massor. Jag är helt klubbad för att det händer så mycket. Geee-eez!

-tyst-

Hade nog hellre läst Låt den rätte komma in och njutit av eftermiddagssolen än pluggat naturkunskap. Lite segt. Försöker hitta omvägar som gör det urtrista en smula lite roligare, men... Än så länge ingenting. Kanske lite musik? Nä, har redan hört allt. Kanske tidsbegränsning - gör så mycket du hinner på en timme? Nix, jag kommer bara slösurfa bort tiden. Men du får ju laga middag sedan? Mums filibabba? Njae... jo, okej. Let's have dinner NOW!

Mja, nä, kanske inte riktigt så. Men träigt äre! Och vetskapen om att jag hade varit klar vid det här laget om jag börjat med en gång jag kom hem är lika skön varje gång.

[Vore jag en sådan som förstorar saker så hade jag kunnat avsluta med nåt i stil med 'Och telefonen är tyst. Han hör inte av sig idag heller.'. Nu är jag ju inte det och borde snarare tänka mindre på det där än mata det med uppmärksamhet, för då bara växer det, men jag har kommit fram till en sak på ämnet. Ska berätta det för A imorgon.]