and you understood and you'd take care of me

Just nu är mitt liv precis så där oglammigt som jag vill att det aldrig ska vara. Jag har liksom inget riktigt intresse för den riktiga världen; fantasybruden inom mig tar över och jag läser om, skriver om, tänker på andra världar. Funderar på om den där ultimata personen finns på riktigt. Skriver om att han i så fall finns i närheten av det hus familjen är på väg att köpa. Kommer bli besviken om han ändå inte finns där.

Det är mycket som ska klaffa för att jag ska bli nöjd. Ingen kan vara perfekt, det kan jag förstå, men herregud, jag kan få bättre än så...

Je suis d'un retard

Fredagkvällen bjöd på fest. Jag dansade - efter mycket om och men - som en tok, skreksjöng med i "friendship never eeeeends" med mina kompisar (varav två lämnar landet nästa år) och såg ut över en stad som just somnade. Eller höll på att vakna.
När jag kom hem skulle huset sova. Mamma krävde av min syrra alla vassa föremål hon hade inne hos sig och beordade henne i säng.

Life. It's all about the contrasts.

l'été

Vad är det egentligen för käckt med att ge ut böcker i september? Frågan uppstod i undertecknads huvud när jag insåg att två av mina favoriter bland svenska författare av ungdomsböcker gör just detta; släpper sina snarast kommande böcker i september.
Jag tycker mig ha anat likadana tendenser i musikvärlden, tror till och med att Marit Bergman någon gång sade att det är idiotiskt att släppa skivor på sommaren eftersom ingen köper skivor då. Fair enough. Men hur är det med böckerna då? Är det någon gång man har tid att grotta ner sig i böcker så är det väl för tusan på sommaren, kan man tycka.
Men jag ska inte klaga för mycket. Vilken dag som helst landar samlarbokxen med Harry Potter-böckerna, på engelska, med vuxenomslag, i brevlådan. De lär hålla mig upptagen i några veckor i alla fall. Smaskens fillibajs.

Åh, och förresten skrek jag rakt ut när jag läste att Ola Salo ännu en gång ska sommarprata. Senast (och hittills enda gången) han gjorde det var för sex år sedan, och jag lyssnade till hans visdomsord liggande på rygg på sängen i mitt rum, vars väggar var täckta av planscher på Salo och kompani. Förhoppningsvis har jag inte tappat förmågan att uppskatta ett genis sommarprat, utan kan njuta av vad min största idol någonsin har att säga. (Det får man nog säga att han är, för ingen har påverkat mitt liv lika mycket som han. Än.)