Hypnotize

Det märks kanske att jag gillar frukost bäst av dagens måltider? Finge (fram för de gamla formerna!) jag välja skulle jag äta frukostmat hela dagen, och inte ha några som helst problem att variera mig! Jag har nämligen kommit fram till att denna fascination för just dagens första mål beror på att det är så lätt att vara frukostduktig. Right? Jag menar, det finns ju de som tragglar med sin gamla vanliga havregrynsgröt i åratal men äter hur varierat som helst (typ) under resten av dagen. Om dessa då helt plötsligt vaknar upp en morgon och tänker "låtom oss äta fruktsallad till frukost ja jädrar!", så känner de sig antagligen påhittiga ett bra tag framöver. I alla fall skulle jag känna så.

Alltså behöver jag minska ner på frukostalternativen och laga mer riktig mat, variera ännu mer än normalt. Igår kom jag på att ett steg i rätt riktning vore att göra pesto. Helt enkelt ställa mig och mixa grejer till en grön goja och hä på pastan eller vad som helst! Höjer duktighetsgraden på det mesta. Nu ska det väl bli folk av mig också...

(Funderar på att go public, HW. Vad säger du? Hur gör vi?)

Ensam i natten

I morse vaknade jag sju. Det är så det går när jag får sova på de tider jag vill! Släpp lös mig bara och jag somnar nio, pang ba. Inte undra på att jag knappt träffar min syster (aka sjusovaren, sover ungefär mellan nollnoll och elva). Men i stället träffar jag ju parenteserna desto mer - när de äter frukost för att gå till jobbet. Jag känner alltmer att jag är jordens sämsta tonåring.
Kanske hänger det ihop med min nya husmodersimage? Ja? Igår bakade jag kärnmjölksbröd med nötter och torkad frukt (och med naturell ekologisk sojamjölk i stället för huvudingrediensen, typ) OCH rostade müsli. Allt på samma dag! Antagligen en ond (god?) cirkel.

Förresten. Naturell soyghurt. Jublar vi eller vad?

Och. Musiksagan Vem ska trösta knyttet?, den som är i filmen. Jubel? Ja?

Cornflake girl

Jag tror, tror, att jag fått tillbaka matflowet och husmoderligheten. Insikten kom igår då jag plockade femtioelvatusen äpplen från det Lindemanska trädet och satte igång med kok av äppelmos. Duktigt och pretentiöst så det förslår, som alltid!
Idag står kok av lingonsylt (få ur lite lingon ur frysen -> få mer plats för mos så att äpplena kommer till användning) och second hand-runda på jakt efter böcker på schemat. Avrundning på den sista lugna veckan innan mördarveckorna sätter in. Jag ska se till att vara redo när de kommer.

Djingis Khan

Först ett av livets stora mysterier: Varför envisas Apple med att tillverka helt alltigenom värdelösa hörlurar och skicka med sina mp3-spelare som starttillbehör? SJUKT opraktiskt för köparen ju! Nu har jag inga vettiga hörlurar på lager och får alltså dras med dessa tills jag släpar mig iväg till lämpligaste elektronikvaruhus och får bunkrat ett gäng. Gu va jobbigt.

Och, litegrann som en följd av det här... eller snarare till följd av att jag idag upptäckte ett nytt radioprogram, väcktes frågan om när jag egentligen ska ta mig tid att lyssna på alla poddradioprogram jag har på min iPod. Jag lyssnar på musik typ hela tiden, men för att få ut nåt av ett pratprogram - och ge det rättvisa - måste man ju vara lite mer koncentrerad. Möjligen att det funkar att lyssna på när man åker till skolan, men när man sitter och pluggar eller bara vill stänga ute annat ljud är det inte lika praktiskt. Dessutom är de flesta program något längre än den tid det tar mig att komma till skolan, Spanarna är väl det enda undantaget där. Så måste man memorera exakt var i programmet man befann sig när man avbröt för att lyssna på musik under matten, eller så bara struntar man i att fortsätta.
Det är en djungel.
(Detta är läget då jag klämkäckt hade slängt ur mig "Har ni några tips?" hade jag haft några läsare i plural, men då det inte är fallet och du Hanna antagligen inte har detta problem så skriver jag inte ut det så seriöst.)

Snowing in the park

Gissa vem som har lyckats lägga upp sitt engelskprojekt så att hon ska läsa sex böcker, den tjockaste drygt åttahundra sidor, på tre veckor? RÄTT GISSAT...
... om ni gissade på undertecknad. Och jag bara älskar tillvaron. Hur underbart är det inte att få läsa böcker och skylla på att det är skolarbete? (Ja, det är en retorisk fråga. Jag veeeeet att det inte är lika kul när man sitter där med tre böcker olästa och en vecka kvar. Men den tiden, den sorgen!) Jag (läs: pater) har kommit på något så flummigt som att, öh, beskriva utvecklingen av en eller flera av personerna i Aidan Chambers böcker under handlingens gång, eller nåt sånt. Jag vet inte om jag lade så mycket ansträngning på att sätta mig in i om det skulle funka utan bara lämnade in idén precis i tid. Nu sitter jag här och surfar på glädjevågen, för en vettig formulering av arbetet blir ett senare projekt.

Förresten grabbade jag inte tag i tillfället i söndags och bakade bullar (det var söndag, kom igen). Det ångrar jag nu, för GUD vad sugen jag är på kanelbullar! "Kanske får det bli bak parallellt med pannkaksstekningen i kväll" tänkte jag skriva men ångrade mig efter halva. Hur kul är det att knåda deg, liksom? Att få deg på händerna? Behöva rysa av mjöl på handflatorna (det kryper i mig av obehag vid blotta tanken)? Nä. Jag får köpa en slav som får baka åt mig, helt enkelt.