Nej

Jag, som så starkt förespråkar att leva i nuet, har under årets första dagar gått och förvandlat den kommande våren till en enda nedräkning. Är det inte studenten (147 dagar) så är det antalet dagar till konserten jag ska se med honom (73) eller någon av alla gånger jag ska åka iväg och glömma mitt liv för en stund. Synd att öda sin ungdom på det kan man tänka. Ja. Absolut.
Men så har jag ju gått och blivit kär också, och med det konstaterat kan jag glömma allt vad carpe diem heter och sikta in mig på, ja, längtan och saknad. Särskilt som föremålet för min kärlek för det mesta befinner sig cirkus fyrahundrasextio kilometer bort.

Gnällig tjej, yup. Tur att det inte har dragits på särskilt tunga växlar för att marknadsföra den här bloggen I say.

Dress up in you

Det nya året - eller varför inte den nya helgen eller dagen, det är ett himla tjat om år - inleddes med en panikattack. Vi hade tagit oss upp på en höjd för att se fyrverkerier (för vilket ändamål höjden var synnerligen tillfredsställande), och kanske blev det lite mycket pang-pang, kanske var det åsynen av lite för många replikor av stora vattenlevande djur som gjorde det. Hyperventilerande och panikspringande tillbaka till de andra i mörkret var resultatet. Jag är nöjd. Det gav liksom det hela lite mer stuns. Vilken start!

Men nu är julmaten uppäten och jag måste ta mig i kragen och börja laga mat igen. Jag sitter och skriver ned lite recept som verkar bra, funderar på om min vän som kommer och besöker om ett tag har blivit vegetarian sedan vi sist sågs, och skriver inköpslista (äntligen verkar den förmågan ha kommit tillbaka) när det slår mig: Jag klarar mig riktigt bra. Inte bara på det området, nej - jag har tagit tag i sommarjobbssökandet på flera fronter, kanske har början till ett distansförhållande att pyssla om, har överlevt den mörkaste delen av vintern, kommer att gå ut gymnasiet med minst 18 i snitt trots allt (ja, jag tvivlade), mår bra, har två konserter att se fram emot i mars och oroar mig inte i onödan för det jag borde men inte orkar göra. Åtminstone just nu. Fine by me.