Trasig

Nej, okej. Känner man att man snön vållar en stora bekymmer så är det klart att man ska klaga. Jag gillar klag. Men - idag har jag kommit ett steg längre i min tankebana - om man nu sitter fast på en försenad buss, kan man inte då bara gilla läget? Hah! Gilla läget är något man borde syssla med mer tycker jag. Man kan inte ändra på situationen, då får man göra det bästa av den, helt enkelt. Langa fram en bok och läs, skriv en lista över vilka saker som ska uträttas när snön har smält, gör världens bästa spellista på ipoden. När allt det är klart så har nog bussen kommit ur snödrivan.

Jag är fortfarande glad på snön. Särskilt som min skola idag fick ge efter och stänga efter att en elev enligt ryktet fått en istapp i huvudet. Aj. Nu funderar jag på om jag ska plugga lite eller fortsätta med Alle ting skinner (som förresten är JÄTTEbra så här långt. Skare va snö så skare va! Inte sån här himla plaskvinter). Det kommer nog sluta med att jag först käkar massor, sedan bäddar till sängen och ba läser, läser, läser. Skolan kan vänta till imorgon, snölov måste ju firas när det sker!

Lät du henne komma närmre

"Min mamma frågade mig om din inställning till relationer idag, så jag förklarade hur det låg till."
"Mhm."
"Jo. Det var nästan lite synd om henne. Hon verkade se fram emot att få dig till svärson."

Det hade kunnat gå till så.

Idag gick jag x antal kilometer hem för att kollektivtrafiken hade givit upp alldeles. Men jag klagar inte, tvärtom! Jag tycker att det är ganska fint att samhället slås omkull så där av lite snö. Man - eller kanske bara jag som vanligt - börjar fundera på hur långt man ska vara grå, byråkratisk människa och när man ska gå över till att vara mer spontan och instinktiv. Särskilt nu när vissa förskolor har stängts har jag funderat på det här. Föräldrar får ta ledigt för att vara hemma med sina barn så att de inte ska få förskoletaket i skallen under dagen, men de riskerar att inte få någon ersättning för det här. Och, liksom... spelar det någon roll i längden? Man kan inte räkna ut allt exakt och spela sitt "civiliserade" spel jämt, för ibland kommer det snö och ibland blir det storm. I stället för att se det som nåt som plötsligt kommer och stör kan man väl se det som att det är fint att man får uppleva att naturens krafter (Miss Mops<3) drar en med utan någon chans att hindra det?

(Det kommer ju från rätt käft i och för sig. Jag försökte härom veckan, efter alldeles för mycket bokföring, komma på ett sätt att ersätta mig själv för den tid som gått åt till föreningen i stället för att, typ, sova och plugga. Vilken kolumn skulle jag lägga det under, materialkostnader eller arrangemang? Eh, jag var trött.)

Nej, om man skulle ta och bokföra lite till? Eller renskriva en engelskrecension som inte ska vara klar på hundra år? Plugga lite latin inför provet imorgon? Franska inför onsdag, naturkunskap inför torsdag? Läsa Alle ting skinner? Valfrihet va!

Someday you will be loved

'Alle ting skinner' har, mig veterligen, inte funnits på stadens bibliotek särskilt länge. Men nu när Johanna Lindbäck skrev om den med en liten beskrivning av innehållet gjorde jag ett nytt försök och sökte i katalogen. Och tänk, där fanns den! Jag utstötte ett antal gutturala ljud av glädje, halvlåg över skrivbordet/datorn och skrek 'YEEES' på ett ytterst neandertaligt vis. Tur att inte Han-utan-namn är här längre, tänkte jag. Han hade nog höjt på ögonbrynen lite. Kanske hade han gjort det även innan, när jag mimade ascoolt till Pokémon-låten (och gjorde Smosh-dansmovesen), och kanske ännu mer när jag skrek till av glädje över att jag skulle få stilla min sorg över kommande månads sockerförbud med den chokladkaka som fortfarande låg kvar strax bredvid skrivbordet. Tur att man skärper till sig i andra människors närvaro va. Tur att han verkar gilla mig onaturligt mycket.

Dagens fundering: Varför går man inte på bio eller hyr filmer när man har shoppingförbud? Är det inte ett asbra sätt att inte slösa jättemycket naturresurser - att låna böcker verkar det ju sällan vara några problem med, och det är ju typ samma grej. Eller?
Ja, jo, jag läste tre nummer av Camino idag. Jag blir - i brist på bättre ord - inspirerad av den tidskriften (fyller hela sidor i diverse anteckningsböcker med grejer som står i den och som jag ska göra).

Typ som att cykla. Jag är aspepp på att cykla i snömodden, hurra!