Binoculars

Va äre för käckt med att frysa om kroppsdelar som inte har något annat val än att vara exponerade för kylan?
Så tänkte jag, reste mig upp och hämtade ett par torgvantar i låddan. Tio minuter tidigare hade jag dragit på mig min gamla klasströja från högstadiet och gått runt i huset på jakt efter en stor, stickad och trots allt gosig tröja som säkert skulle ha hållit min värme jättebra. Jag hade den senast på mig i slutet av augusti. Augusti. Nå er det enden av november.

(Men om du hade varit här så hade du kanske sagt att allt inte behöver ha en mening, Titania, man behöver inte leta efter balans och logik hela tiden, överallt. Livet är inte så. Det gör som det vill och tar de vägar som faller det in. Inte mycket att göra. Sluta oroa dig och sov lite eller nåt nu. Det är okej, elementet är på så du kommer inte frysa ihjäl i natt. Heller.)
Närå, jag gillar kylan. Så länge den håller sig på mattan. Det innebär i det här fallet följande:
a) bitande i mina kinder,
b) givande mig rosor på kinderna och
c) erbjudande mig en chans att puffa upp hela mig med så mycket kläder jag klarar av.

Hållit sig på mattan och i skinnet har den gjort de senaste två dagarna. Då kan man int klaga! Men smakar det så kostar det. Det kostar exempelvis trehundrafyrtio-nåtti att införskaffa tidernas (för att inte övergå i frankofilbloggarordalag) bästa och snyggaste långkalsonger av tidernas bästa kvalitet och med världens högsta värmehållarförmåga på den randiga klädkedjan. Det är i och för sig pengar jag gärna lägger på sånt. Årets projekt är att inte frysa ihjäl i vinter, så vad ska jag annars göra av studiemedlet på?

Dansa, fastän

Hade väl som liiite högre förhoppningar på Sverige när jag nu återvände - men förgäves. Inget har hänt, ingen har saknat mig. Skit. Att man alltid ska behöva langa festen i sitt eget liv.

Osså är det nog en superdålig idé att tröttna på mänskligheten just precis idag när jag har nåt i stil med en muntlig redovisning som enda grej i skolan. Men vad ska man göra? Blir man annat än bitter när man själv är det enda trygga och helt bra i ens liv?


Och jag ska dansa för att hjärtat blöder. Om ett år eller två kommer det här va över...

Imagine

Hiya Martha
What's it like having Rufus as a big brother? You see, I've always kind of imagined him as my brother (as we couldn't possibly be lovers). And... yeah. That's my internship of choice; little sister of Rufus W. (Then I'd be able to imagine that Little sister is about me, omg!)

Ja.

Och jag klädde mig som den lesbiska slampa jag ibland är och gick och såg min vän spela musik. Sedan fick jag gå hem i den iskalla kvällen och dricka min äppeljuice on the rocks hemmavid. Kanske att en skål chokladbollssmet slank ned också. Man är ju bara människa after all.

Fason.
Hade varit kul att ha på den här bloggen. Jag tänker att den hade kunnat vara min tillflyktsort, ett ställe där jag kunde beskriva saker precis som de utspelade sig men i lite vackrare ordalag så att jag själv också skulle bli nöjd. Så att jag skulle få lite fasta konturer i stället för de suddiga jag har nu. Lite självkänsla. Lite stake. Det skulle behövas nu när solen slutat göra sitt jobb med mig.