Dekk bord

Det är oinspirerat på matfronten nu, kan jag säga. Redigt kasst. Det har inte lagats mat ordentligt här sedan... onsdag i förra veckan! (Försvarstal: I torsdags överlevde jag tack vare min hamstringsvana, plockade upp en pizza ur frysen, och fredag till söndag var jag bortrest.) Plötsligt känner jag mig mycket mindre duktig. Funderar på att införa regeln Minst ett nytt recept per vecka, men hur skulle det gå utan inspiration? Såvida det inte är en ond cirkel förstås. Vet man aldrig. Onda cirklar är ju i och för sig till för att brytas.

Nu fick jag förresten en uppenbarelse om att det är exakt nu i kväll som jag ska ställa mig och laga müsli! Typ nu. Sedan blir det middag i form av frysfalafel och pasta. Fortfarande fantasilöst alltså.

Och så kikar jag på klockan - vad ser jag? JO, att det är nitton minuter kvar innan tv:n går på englit min egen diktatorsregim! Vilket innebär att jag kan läsa vidare i Sorgenfri medan müslin står i ugnen. Marsch pannkaka!

Ray

Det är onsdag men känns som både måndag och fredag. Förvirrande som få andra saker, men så har jag ju tappat min dagsuppfattning totalt de senaste veckorna. Ena veckan går jag och tror att skolveckan börjar på tisdag och slutar på lördag, "men hallå, det är väl fredag idag? Matte första?"; andra veckan är det tvärtom. Och nu är det på det här viset. Det är tur att jag har min kalender (läs: mitt allt, utan vilken jag skulle dö en snabb men plågsam stressdöd) att hänga upp mig på. Minnet = noll.
I kalendern upprättade jag just en Att göra-lista (ännu en grej som leder in i en ond cirkel av mitt minnes undergrävande). Än så länge innehåller den punkterna "baka bröd", "göra müsli" och "pyssla klart receptboken". Känns helt okej. Man vill ju inte ta ut sig liksom.

Sist jag skulle steka pannkakor blev det just det - pannkaka (höhöhö). Jag minns jädrar i mig inte vad det var för ingredienser, men vi kan väl sätta en femma på att det var ett recept utan sojagrädde? Den lilla beståndsdelen hade kunnat göra under, känner jag.
Hur som. Jag har inte hämtat mig så pass från den incidenten att jag törs försöka mig på att steka pankisar av egenhändigt ihopvispad smet. Alltså skrev jag upp "färdig vegansk pannkakssmet (ska finnas på samma hylla som soyghurten och det på Kvantum)" med min finaste skrivstil på listan innan dagens inköpsansvarige for iväg. Han kommer knappast kunna motstå denna så kärleksfullt nedplitade önskan från sin egen mästerkatten i stövlar utan mycket omsorgsfullt lägga ner ett paket i sin lilla korg. När han vandrar vidare genom hyllorna kommer den uppmärksamma kunna se honom torka bort en liten tår av rörelse...

Eller inte. Men det kändes som en jäkla finurlig idé en sån här dag då jag inte orkar vara mer påhittig än så. Den färdiga pannkakssmet som finns att tillgå för oss stackars veganer måste ju testas, aight?

Edit: Just som jag lagt sista handen vid detta dagens mästerverk till blogginlägg, ringer inköpsslaven. Han hittar ingen färdig pannkakssmet. Det blir för mig att gå ner och vipsa själver. Så kan det också gå!

Lesson learned

Det kan knappast ha gått någon förbi att jag är en biblioteksnarkoman. Ingen förutom mig själv alltså. Insikten slog mig nämligen för, typ, fem minuter sedan. Jag har redan fem reservationer på bibblo (men i rättvisans namn ska jag erkänna att fyra av dem inte lär hamna i min tygkasse än på några veckor), den tillgängliga med statusen PÅ VÄG. "Jaha, men är det inte bäst att helgardera?" tänker jag. "Midvinterblod verkar bra, dessutom har den ju himla fint omslag. Deal?" Nix pix, svarar den lilla del av min hjärna som fortfarande får betecknas som förståndig. "Visserligen läste du ut Män som hatar kvinnor rekordsnabbt", (den var asbra trots all förhandshajp förresten) "och har redan läst, tja, i alla fall en tiondel av Interview with the vampire, men snälla. Nån gräns får man dra. När inbillar du dig att du ska hinna läsa när du går i skolan och har en massa grejer att göra efter skoltid också, liksom?"

Tänker mitt inre förståndiga jag. Mitt egentliga jag suckar och skriver upp Mons Kallentoft på lappen kallad Att läsa (och låna), som för länge sedan var full.

Och jag som alltid tjatar om att man ska vara i stället för att bli, vilket i mitt fall kanske skulle kunna översättas med att man ska läsa den bok som ligger på nattduksbordet och njuta av den, inte planera kommande läsning. Ja ja ja. Det blir bra med det.

You get what you earn

Alltså, helt ärligt. Vad är det för lam gestaltning av Kwådd?! Jag hade ju förväntat mig nåt djuriskt, en blandning mellan människa och vildsvin på två ben men med kutrygg och små horn, som halvgrymtar mellan fragmenten av riktigt tal och som är kanske en meter lång. Nåt sånt. Inte en MÄNNISKA som det klart och tydligt syns spelas av en annan MÄNNISKA. Jag kommer inte ens få mardrömmar av det här!
Åh. Näe. Inget mer av tv-serien Mannen under trappan för min del. Kanske en omläsning, men inget på tv.


Eller?

Hey Joe

Om jag fick önska mig något helt egoistiskt så skulle det vara att J och N kom hem. De är utomlands och pluggar, och balansen upphävdes i samma stund som de klev på sina flyg bort. Plötsligt fanns det ingen självklar främstaperson i vårt gäng, och ingen som undrar hur jag mår, för det var liksom deras uppgifter. Jag låtsas som inget, det blir ju ändå att jag är mindre med de andra som är kvar nu, vi har färre klasser ihop. Och förhoppningsvis märker de inget.

Förresten tragglar jag fortfarande med Good omens. Min ursäkt är att det är så mycket annat som pockar på uppmärksamhet (vilket i klarspråk betyder att jag är odisciplinerad). Gott så. Jag är bara oroad över att jag nu inte kommer få läst Tänk om det där är jag förrän nästa helg - om jag inte går emot mina principer och börjar med den redan i veckan... Nåt ska man ju ha att glädja sig åt också, menar jag. Mer än att man är vid liv en dag till och sånt.

Mercy

Jag har något att bekänna (oh virtuella biktbås). Det innebär ett helt enormt lappkast, som till och med mitt undermedvetna har hängt med på. Hade varit helt omöjligt att sätta på pränt för några år sedan, men nu känner jag att jag kan komma ut.

Jag ÄLSKAR B-kursen i matte.
Och just nu bara njuter jag av att inte ha det minsta problem med matten, längtar till varenda möjlighet att räkna. Någon gång ibland dyker en tanke upp, "tänk om det här är en del av hela den där skumma förändringen som sveper över mitt liv just nu", men den försvinner lika fort som den kommit och jag återgår till glädjen.

Hur lång tid ska jag ge det? Ett par, tre veckor? Mer? Mindre? Min kärlek till matematik kommer ALDRIG hålla i sig längre än till höstlovet. Inte en chans. I slutet av vecka fyrtiotre kommer jag ligga gråtande över matteböckerna igen, bönande om nåd från högre makter, förbannande den som fick för sig att lägga matte B på mitt bord. Jodå. Bara vänta och se...

2006

Ingen hade trott att den bechamèlsåsen skulle tjockna på den här sidan nästa sekelskifte. Allra minst jag som hade stått och rört i den i fyrtiofem minuter, plus minus några tio minuter. Jag hade gått igenom alla möjliga flyktvägar i huvudet (låta bli att krydda skiten och ha den som bas för mannagrynsgröt, hälla tillbaka allt i mjölkpaketet, ringa mamma som skulle få rädda upp allt via lina)... när plötsligt min pyttesyster kom in i köket.
- Blir det gott? frågade hon.
- Njae. Jag vet inte om det tjocknar ens, svarade jag.
- Mhm.
Och så tänkte hon lite.
- Häll på mer mjöl då? föreslog hon skämtsamt. Och jag förstod inte hur det uppenbara hade kunnat gå förbi mig.
Ungefär lika lång tid senare som den stund jag stått och vispat i blandningen av sojamjölk och (för lite) mjöl stod lasagnen på bordet. Och gosse, vilket mästerverk det var! Möjligen lite söt - trots att jag ansträngt mig för att köpa mjölk utan vaniljsmak - och i behov av lite citronpeppar, men herregud. Det är efterkorrigeringar för sjutton, och veklingar förtjänar ändå inte min kokkonst.

Läste ut både Finding Violet Park och Broken soup igår. Var de asbra eller asbra!?

Svar: FVP var grymt bra, BS var asbra. Som i typ det bästa jag läst den här terminen. Enda invändningen är - faktiskt, jag försöker undvika den klyschan så mycket som möjligt - att den var för kort. Men jag tänker så här: Finding Violet Park kom ut 2007 och Broken soup 2008. Nu är det snart tvåtusentio, och om vi struntar i allt man hör om att tredje boken/plattan/ungen är den svåraste... så. Tja. Kanske? Med det track recordet, liksom.

Slutligen kom Tänk om det där är jag hem till mig från biblioteket idag, men den ska jag spara till helgen (inte bara för att jag just nu läser Good omens). Och så lade jag just en reservation på Män som hatar kvinnor. De säger att hans språk är bra, right? Ja, jag behöver bli bättre på svenska. Som klippt och skuret.

Misery

Den nyblivna veganen (det vill säga undertecknad) fick ett ryck och tänkte laga ordentlig mat för en gångs skull. Nu har jag ju till och med en vegansk kokbok på lån! Och det är åtminstone tre timmar kvar till middagstid! Och jag har köket för mig själv! Grymt bra förutsättningar alltså.
Men så bläddrade jag igenom boken litegrann, och ingredienserna var bara sånt man inte har hemma. Sesamolja liksom, vem har sånt stående i skafferiet? Antingen är jag dålig på matlagning (det ska absolut inte uteslutas) eller också måste jag storhandla för att kunna svänga ihop nåt lite snabbt på torsdagkvällen. Idag blir det wok, någon annan dag inköp av först kokbok och sedan mat. Veckomatsedel nästa!

(DÄR utfärdades panchisvarningen officiellt, aight?)

På bokfronten intet nytt? Ha! Du skulle bara veta. Jag parallelläser för första gången på typ hundra år (Tintentod och American Gods) och ska helst vara klar med Broken soup innan måndag också, PLUS att Good omens (som jag äntligen fått in till stadens bibliotek) ligger och väntar. Och så långt är det väl okej. Problemet kommer när jag vill läsa Finding Violet Park innan BS (Bokhora säger att sistnämnda är bäst, då är det lika bra att läsa den sist) - antingen får jag lämna tillbaka Broken soup och reservera den på nytt för att sedan vänta tre veckor på den, eller så läser jag som fan under stress fram till söndag kväll. Good omens får vänta ett bra tag till är jag rädd.
Ah. Jag väljer att citera Loranga, "med lite viljestyrka går det mesta här i världen!".

P.S. Brendan Bensons nya är väl värd väntan, såklart.