What

Nej, det här behövs nog ändå. När alla andra platser är fyllda och ingen annan lyssnar.

Ett sammandrag av vad som hänt vore bara fånigt, men jag märkte idag att jag efter uppbrottet från Honom har lätt att börja gråta när jag hör Lady Gagas Paparazzi.

...men allt är ju bra nu. Faktiskt väldigt bra. Trots att jag aldrig blir tillräckligt brun och känner mig märkligt ensam fastän det finns åtminstone tre personer irl - och en fjärde på msn och så vidare - som ibland tillbringar tid med mig. Det är för att jag känner efter som det känns så. Sånt ska jag nog lägga av med. (Och det har jag i ganska stor utsträckning, men nån gång måste man ju ner igen. Right?)