You said you just woke up

Åhåhåh, båda mördarveckorna är förbi och jag är nästan, i princip och stort sett, fri. Det känns i alla fall så, och känslor är icke att underskatta! Efter gårdagens nationella prov satt jag och en del av mina vänner i en backe slash park i närheten av skolan och käkade glass i väntan på att ordinarie skoldag skulle börja vid lunchtid. Bara en sån sak, liksom. Glass i backe under skoldag. Jag vet inte vad som är det bästa: Att det finns så fina platser i centrala stan, att det är den tiden på året då man står ut med att vistas där, eller att det finns en affär (med exempelvis glass) mitt emot skolan. Eller också är det kanske håltimmar som är det bästa. Svårt val där.

Idag vaknade jag vid åtta efter att en halvtimme tidigare ha tvingat mig själv att somna om med argumentet "man kan inte gå upp nollsju trettio på en lördag". Och det som väckte mig var en mardröm, något om att jag var inne i någons kropp fast det såg ut som huset jag bor i och att min pappa/en bakterie i kroppen (...) skulle döda mig. Jag bestämde mig för att skrika ordentligt på hjälp eftersom varken det eller att fly från fara nånsin funkar i drömmar.
Lönlöst igen, förstås. Jag vaknade av att jag andades hårt genom tänder och läppar, jag fick ut luften men stämbanden var inte ikopplade. Dagens experiment med tillhörande resultat, alltså.

Och en sista grej. Jag har tid att läsa böcker nu, ju! (Det var hit jag ville komma med den där inledande meningen, se allt annat som skrivet inom parentes. Ungefär som det här stycket, som ju förklarar sammanhanget och då inte borde stå i parentes... Förvirring!) Läst är alltså vad jag gjort i stort sett ända sedan jag vaknade i svinottan. Skall också återgå till det så småningom. I love ledighet.