Det kan knappast ha gått någon förbi att jag är en biblioteksnarkoman. Ingen förutom mig själv alltså. Insikten slog mig nämligen för, typ, fem minuter sedan. Jag har redan fem reservationer på bibblo (men i rättvisans namn ska jag erkänna att fyra av dem inte lär hamna i min tygkasse än på några veckor), den tillgängliga med statusen PÅ VÄG. "Jaha, men är det inte bäst att helgardera?" tänker jag. "Midvinterblod verkar bra, dessutom har den ju himla fint omslag. Deal?" Nix pix, svarar den lilla del av min hjärna som fortfarande får betecknas som förståndig. "Visserligen läste du ut Män som hatar kvinnor rekordsnabbt", (den var asbra trots all förhandshajp förresten) "och har redan läst, tja, i alla fall en tiondel av Interview with the vampire, men snälla. Nån gräns får man dra. När inbillar du dig att du ska hinna läsa när du går i skolan och har en massa grejer att göra efter skoltid också, liksom?"
Tänker mitt inre förståndiga jag. Mitt egentliga jag suckar och skriver upp Mons Kallentoft på lappen kallad Att läsa (och låna), som för länge sedan var full.
Och jag som alltid tjatar om att man ska vara i stället för att bli, vilket i mitt fall kanske skulle kunna översättas med att man ska läsa den bok som ligger på nattduksbordet och njuta av den, inte planera kommande läsning. Ja ja ja. Det blir bra med det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar