Om jag fick önska mig något helt egoistiskt så skulle det vara att J och N kom hem. De är utomlands och pluggar, och balansen upphävdes i samma stund som de klev på sina flyg bort. Plötsligt fanns det ingen självklar främstaperson i vårt gäng, och ingen som undrar hur jag mår, för det var liksom deras uppgifter. Jag låtsas som inget, det blir ju ändå att jag är mindre med de andra som är kvar nu, vi har färre klasser ihop. Och förhoppningsvis märker de inget.
Förresten tragglar jag fortfarande med Good omens. Min ursäkt är att det är så mycket annat som pockar på uppmärksamhet (vilket i klarspråk betyder att jag är odisciplinerad). Gott så. Jag är bara oroad över att jag nu inte kommer få läst Tänk om det där är jag förrän nästa helg - om jag inte går emot mina principer och börjar med den redan i veckan... Nåt ska man ju ha att glädja sig åt också, menar jag. Mer än att man är vid liv en dag till och sånt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar